måndag 29 mars 2010

Ytlighet vid skrivbordet

Jag förstår inte varför jag ska ha sådana problem med att hitta ett nagellack som har den där perfekta nyansen av beige. Jag tittar ner på mina mesrosa naglar och blir så matt. Nagellack nummer en miljon, denna gång ett svindyrt (jag brukar köpa Mavalas miniflaskor, allt över 50 kronor är därför ett rån) från Make Up Store. Det är en väldigt beige beige i den där flaskan. Jag fick till och med pröva nagellacket i affären och allt såg bra ut. Men ack, som jag bedrog mig. Eller blev bedragen, kanske. För när jag kommer hem och målar på detta nagellack är det inte beige alls. Jo, kanske de två första påstrykningarna. Men lager nummer tre, som gör nagellacket sådär perfekt täckande, förvandlar också detta beiga (beigea?) mirakelnagellack till värdelöst puderrosa. Jag älskar nagellack i alla dess former och färger, men den här nyansen får mig att vilja kräkas. Jag ser på mina händer och mina naglar, och nagellacket som bara påminner mig om mitt ständiga misslyckande i jakten på det perfekta lattefärgade nagellacket. Det är ju värst vad det ska vara svårt att bli nöjd.



(Pssst! Jag sitter just nu och gör en manual till ett tidrapporteringsprogram för hantverkare. Jag behöver blogga om ytliga saker.)

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar